Idag håller jag på att flytta  växter från den plats där jag ska ha ett minireningsverk. Det kommer en kille med en stor maskin som gör jobbet och anlägger ett område runt omkring. Det blir härligt när det är färdigt för då kan jag planera och plantera nya växter. Nu börjar det regna och går in för att blogga lite om livet som hemmafru. Det startade 1954. Först bodde jag och min man i en omodern lägenhet. När vi sen fick en modern lägenhet i Huddinge trodde man att man  hade kommit till himmelriket. I trappuppgången  bodde det två "hemmafruar" till med barn. På morgnarna när karlarna stuckit till jobbet då blev det knack, knack, knack på våra dörrar. Vi träffades nästan dagligen och fikade hos varandra. Sen drog vi barnvagn och lekte i sandlådan med barnen. Tänk vilken tid det var. Något sånt hemmaliv har väl knappast någon nu. Två dagar i veckan städade man och gick ner och piskade mattor på en ställning som fanns på gården. Till jul skulle man fara överallt i lägenheten och städa, både skåp, tak och väggar. Tii julaton var man ju jättetrött och händerna  var alldeles röda av skurvattnet. Idag när alla arbetar måste man ju ta städningen lite då och då.Vi hade också en syjunta. Vi sydde när barnen hade somnat. Vi broderade dukar och kuddar och sydde monogram på handdukar och örngott. På den tiden veckades banden på örngotten. Man använde en vanlig kökskniv. Lakan och dukar och annat manglade  man alltid. Forts. följer.

Trilla ner o slå ihjäl dig så ska du få stryk te. Farmor Edith sommaren 1988.

Jag har ju förut skrivit om min skoltid. Nu ska jag berätta vad som hände därefter. Jag var sexton år när jag sökte jobb på Älvsjöposten. Jag fick jobbet och jag fick plats i kassan. Hur vågade dom att sätta mig på den platsen med ansvar över så mycket pengar. Det var lätt att få jobb när jag växte upp. Jag började att jobba i slutet av 40-talet. På posten var jag något år sen ville jag pröva något nytt. Jag sökte jobb på Georg Bolle AB som telefonist. Det tyckte jag var ett jättekul jobb Jag hade en trevlig arbetskamrat som hette Lola och vi hade mycket roligt ihop. På den tiden var det inte så noga med att hålla tider. På sommarmorgnarna spelade Lola och jag tennis med disponenten och vd.n Var det badväder åkte vi till  Gömmaren och badade och hade picknick med oss. Vi kunde vara en halvtimme försenade men det gjorde ingenting. Till jul fick vi en halv månadslön och bjöds på julmiddag på Djurgårdsbrunns värdshus. Det var fina tider det. All personal var jättetrevliga och hjälpsamma. En vår samlade direktör Bolle all personal till sitt sommarställe i Södertäljetrakten. Vi krattade och gjorde iordning tomten och blev sedan bjudna  på en härlig lunch. Vi uppskattade alla att få tillbringa en arbetsdag ute. Lola och jag gissade på personer hur dom såg ut efter det vi hade pratat med dom i telefonen. Den här är nog snygg, lång, tjock , gammal eller ung. Vi fick hålla oss ifrån att skratta när de dök upp på firman. Det var en härlig jobbartid. Jag prövade också på att jobba i en guldsmedsaffär. Där fick jag bara damma och putsa silver så jag slutade där ganska snart Jag jobbade också en tid på Skogsägarföreningen som fakturist. De andra tjejerna på jobbet sa du hade snygga ben annars anställer dom inte. Det var väl mest på skoj. Jag blev lite smickrad. Alla var generösa och trevliga på det jobbet också. Men det var inte riktigt min grej så jag  slutade när jag blev gravid vid 20-års ålder. Fortsättning följer om mina jobbsatsningar efter tio år hemma med barn. 

Idag är det inget inbjudande väder att vara ute i. Det gör inte så mycket. Jag fick trehundra bilder på posten i går som jag ska sortera och sätta in i åtta pärmar.Jag har "fotat" barnbarnen sen dom varit nyfödda. Det har blivit många pärmar under årens lopp. Mitt äldsta barnbarn fyller 23 år. Jag har sex barnbarn och två bonusbarn. Jag tycker det är kul för barnbarnen att kunna titta i sina pärmar när de kommer till mig. När pärmen är full får de ta hem den.  Det är uppskattat. Jag har också satt om sticklingar idag och satt lite frö. Jag har satt luktärtor, solrosor, tagetes och sallad.I förra veckan var jag och min dotter på Plantagen. Det är som en godisbutik för oss. Vi köpte lavendel, penseer, och olika sorters gräs  och saxofraga. Mina katter bara sover idag. Men varje morgon vill de ha fisk annars klagar de högt. De vet precis vad klockan är slagen, niotiden. Nu har lommen kommit. Man hör deras ödesmättade läte om kvällarna. Jag tycker det är härligt. Jag är van vid lätet sen jag var liten och det är över sjuttio år. Här kommer till slut ett litet ordspråk."Tänk inte för länge innan du tar nästa steg. Då kanske du får stå på ett ben livet ut. Tillägnad mig på födelsedagen 1991. TÄNKVÄRT!!!

 Kuckeliku tjugotredje året i rad. Vi började firandet när mitt första barnbarn var ett år. Nu är vi en liten kille på nio år och många ungdomar. Alla tycker det är kul med firandet, vi vuxna också. Jag gav alla barnbarnen en jojo istället för påskägg. Det var uppskattat. Det blev en jojotävling. Äggpickning är också populärt. Alla kacklar som hönor. Det blir ett himla liv och många glada skratt. En ny tävling som vi provade på var en kaka i pannan. Med grimaser skulle vi få in den i munnen. Det var ganska svårt. Den obligatoriska tipspromenaden hade vi också. Alla får priser som vi har skramlat ihop. Sen blir det stor middag på Täppan, knytkalas förstås. Ett av mina barnbarn tog sig ett dopp i sjön påskdagen. Det var modigt gjort, Usch så kallt. På skärtorsdagen hade min dotter samlat ihop alla käringar längs byvägen för knytis i hennes nybyggda hus. Vi hade jättekul. Vi sjöng och skrålade och skålade. Men vi hade svårt  att lyfta till Blåkulla med våra kvastar.Så lite missmodiga var vi allt när vi gick hem. Jag tycker att man ska fira och ha roligt så mycket som man kan.

Det här var min läsning på väg till realskolan från Snättringe till Zinkensdamm. Det här är det enda sparade exet jag har kvar.