Dagen började med brödbak. Att baka matbröd går lätt och är gott att äta. En nybakad macka med bregott tycker jag är jättegott. Jag brukar baka på en och en halv liter vatten. Det går ju lätt när man har en assistent. Jag kom att tänka på min mormor Cecilia som hade en affär med bageri i slutet av 20-talet  i Snättringe. Tänk att stå och knåda stora degar och göra limpor och småbröd för hand. Innan min tvillingsyster och jag var födda så hjälpte vår mamma Märta och hennes bror Sven till i affären. Mjölken kom med hästskjuts på morgonen. Då fick man ta med en flaska som mjölken mättes upp i. Smöret kom i stora förpackningar och vägdes upp i en bit som man ville ha. Alla varor slogs in i papper. Stora silltunnor stod på golvet. Då togs det upp så många sillar som önskades. Jag har ett skåp med glasdörrar som stod i affären också med olika sybehör i. Under hela min uppväxt fick jag ta del av mormors ljuvliga tårtor och goda kakor. Min dotter Ingela bakar också gott bröd. Hon har nog fått ärva handlaget från min mormor. 

Min tvillingsyster och jag har tagit oss en vårpromenad. Plus fem grader varmt och mycket fågelkvitter. Det var tre kanadagäss som flög förbi med sitt speciella läte. Då blir man glad och förstår att våren är på väg.

Vårkramar från Inger  

I veckan har det varit katter för hela slanten. Stackars lilla Vanilj hade fått en skada i vänster baktass. Det verkade inte att läka så jag kontaktade Emma veterinären i Gnesta. Det är bra för hon gör hembesök. Det hör till saken att Vanilj är skräckslagen när man sätter henne i bilen.  Hon har ett läte som låter hemskt. Först fick Vanilj en lugnande spruta. Hon somnade på ett par minuter. Sedan blev det rengöring av tassen och flera sprutor, en för inflammation och en för kattsnuva och pest. Till sist en uppvakningsspruta. I sju dagar ska hon äta antibiotika och det är inte så lätt att ge. Syrran kommer och hjälper mig. Jag håller i Vanilj och Sylvie öppnar munnen och fort in med medicinsprutan. Sen ska man försöka hålla katten inne och det är inte lätt. Mina katter är utekatter så de vill inte gärna gå på låda. Efter 2 dagars jamande var jag tvungen att släppa   ut henne. Det är en cirkus med att stänga för dörrar och kattluckan så att hon inte slinker ut för mycket. Efter de gånger hon varit ute spolar jag tassen med saltlösning för att få bort ev. smuts. Jag hoppas nu på att tassen blir bra så det inte behöver bli fler veterinärbesök. Det är så synd om djuren när de blir sjuka. De blir ju så rädda över allt man gör med dom.

Lite grönt också. Mina små ranunkelknölar har kommi upp. Jag sätter ut dom till våren.Jag fick ett tempelträd Ginko Biloba av Elisabeth. Det har bara varit en liten pinne sen i höstas men nu har det börjat grönska.

Härligt, idag har det varit lite solglimtar. Min syster Sylvie och jag har tagit vår dagliga promenad. Efteråt  var hon så bussig och klippte mitt hår och fönade. Sylvie var frisör innan pensionen. Det är verkligen en förmån att ha en frisör till hands. Min mamma var också frisör. Hon hade egen damfrisering och jobbade till hon var åttio år. Jag har aldrig behövt betala något. När jag var fjorton år och skulle åka till skolan  så gjorde hon alltid vågor i mitt långa hår. Hon hade en elektrisk kam. Jag gick på Högalids Samrealskola i Stockholm. Vi bodde då på Dalkantsvägen i Snättringe så det tog en stund med treans buss in till stan. I slutet av sextio-talet var det modernt med upptuperat hår och mycket sprej. När mamma hade fixat till håret på mig så var man snygg i flera dagar. I mitten på sjuttio-talet var jag lärare i en etta på skolan i Stjärnhov. Jag skulle ha mitt första föräldramöte så jag tänkte att jag skulle vara lite snygg i håret. Jag gick till frissan där och blev snygg. Ut går jag utan att betala. Jag var ju van att inte göra det. När jag kom till bilen då kom jag ihåg betalningen som tur var. Jag bad om ursäkt och berättade varför. Men hon måste ha tänkt att den nya läraren på skolan bara går utan att betala. Jag kände mig verkligt löjlig.

Bloggtanten Inger 83 år har det verkligen förspänt. Kram på er