Fredag 29 november 2019

Jag har varit på mingel i Blomsteraffären Blåregn i Alvik tillsammans med barn och barnbarn-

Det är Björn min sons käresta som äger affären. Den är nyinredd och Björn har hjälpt till med snickerierna. När jag öppnade dörren slog en härlig blomdoft  mot mig. Underbart att titta och lukta på alla fina blommor. Där fanns också mycket annat att köpa, olika vackra krukor, vaser, ljuslyktor och godis m.m Det blev mycket samtalande om växtlighet.Vi blev bjudna på goda snittar och bubbel. Vi fick alla hemstöpta ljus med oss hem. De fanns i olika fina färger. Vi blev bjudna på goda snittar och bubbel. Det var en trevlig kväll.

Lördag 30 november

Jag hade bjudit hem mina gamla kollegor från Frejaskolan. Vi kan vara tio men idag blev vi sju. Det är alltid så roligt att träffas tycker jag. Vi har knytis så det blir verkligen en delikat lunch med många olika rätter. Jag hade gjort saffranspannkaka och äppelglögg. Vi pratar och skrattar om olika skolminnen. Lite pyssel blev det och vi sjöng julsånger. Det påminner mig om alla julspel vi gjorde med treorna i skolan. Vi var alltid två treor som stod för programmet på Luciamorgonen. Det blev många barn att öva tillsammans med. Det fanns några oroliga själar i varje klass så när vi började öva så tidigt som i början av oktober uppstod nästan kalibalik. Det var många sånger som skulle läras in och mycket rekvisita plockas fram. Ju fler gånger vi övade ju bättre gick det. Programmet blev långt med ung. tjugofem framträdande. På luciadagen kunde alla allt utantill och uppförde sig exemplariskt. Vi hade ett framträdande på morgonen för lågstadiet och ett på kvällen för föräldrar och anhöriga. Det uppskattades mycket.

Söndag 1 december

Vi firade in första advent hos min dotter Ingela tillsammans med alla som bor på Lövvreten. Vi som bor permanent där är Ingela med sonen Anton, min dotter Elisabeth och hennes man Per och sonen Linus, min tvillingsyster Sylvie och min son Björn. Det är tryggt och roligt att ha alla så nära. Ingela hade bakat så mycket gott och älskar att baka.Jag tror att hon brås på min mormor Cecilia som hade bageri i Snättringe på 30 talet. Ingela har fått alla handskrivna recept som jag hade från min mormor.

Måndag 2 december

Jag bjöd hem Inga-Britt och Gert. De är gamla vänner till mig och min syster Sylvie. Vi skrattar och pratar om allt mellan himmel och jord. Inga-Britt är vår sommarlekkamrat när vi hade Lövvreten som sommarställe. Hon bodde på gården Guldsmedsmora en liten bit från oss. Vi hade mycket kul tillsammans. Jag bjöd på äppelglögg och saffranspannkaka som jag hade kvar sen lördagen.Sknksmörgåsar, kaffe och kaka blev det också. Utan att skryta prisade alla  min Gotlandspannkaka. Nu har det blivit så mycket gott att äta så nu får det bli lite mat av lättare slag. Städning blir det och lite julbak också.

Njut lite nu av alla ljus och julmusiken  Kram från Bloggtanten Inger

Idag ser det verkligen annorlunda ut på Lövvreten. Jag är mycket nöjd med hur det har blivit.År 2005 när mamma Märta gick bort beslöt min syster Sylvie och jag att dela på Lövvreten. Vi delade först i två olika stycken. På det ena stycket stod en stor lada och det äldsta huset, det var den lilla  ladugården. På det andra stycket fanns det gamla huset och en jordkällare. Jag bestämde mig för att ta delen med den stora ladan. Jag ville inte lämna Täppan som jag hade bott på så länge med min fina trädgård. Sylvie tog Lövvretenshuset och flyttade dit med sin sambo Sture. Bägge var vi nöjda. Det blev inga dispyter där inte. Sedan ville vi stycka tomter så att våra barn kunde få var sin tomt. Det visade sig att det inte var så lätt. Det blev många samtal till Lantmäteriet och Länsstyrelsen. De gränser som hade satts ut när vi delade gjorde Länsstyrelsen påpekande på. Några delar på gränsen var närmare sjön än hundra meter. Det skulle det inte få vara. Vi ansökte om att få dispens från strandrättslagen. Det tog ett år. Sen styckades min del så mina tre barn kunde få var sin tomt. De fick tomterna i gåva. Så nu bor mina tre barn permanent på Lövvreten, Ingela och Björn har byggt sig var sitt hus. Elisabeth och Per har byggt om den gamla ladan. Det är jätteroligt att ha sina barn omkring sig. De är så snälla och hjälpsamma. Jag har bott på Täppan sen 1966 och permanent sedan 1976. Så det är min plats på jorden. Sylvie och jag har kvar två utägor tillsammans . En är Harkrankadalen en bit från Lövvreten. Den andra finns på andra sidan Gullsmorasjön.

Höstkramar till er från Inger

När min tvillingsyster Sylvie och jag var fem år 1939 blev Lövvreten till salu. Så nu var vi tillbaka på andra sidan sjön igen. De som sålde gården var ett gammalt par. De hade också många barn. Det måste ha varit slitigt att bruka gården och försörja sig. De hade en häst, ett par kor, gris och höns. Lövvreten ligger jättevackert mot en sluttning vid sjön. Den gamla ladugården finns kvar ännu.Det var ett litet hus med plats för två kor. Det fanns en liten tillbyggnad där hästen stod. Hönshus fanns men inget utedass. Det berättades att dom gick ut på åkern vid behov. Korna gick fritt i skogen. På kvällarna hördes lockropen efter korna. Det lät kossera, kossera, kom. Jag har hört att det var kvinnan i huset som fick sköta om det mesta. Tänk, att behöva hämta allt vatten vid sjön till både hushåll och djur. Backen är ganska lång och brant att gå i. En tanke jag har, att tvätten fick vänta till vår och sommar. En omöjlighet att tänka sig idag. Ett starkt minne jag har är när vi skulle titta på torpet. Då plumsade jag och ramlade i ett kärr. Jag kommer ihåg att jag blev väldigt rädd. Mamma tog mig med till granngården Guldsmedsmora. Där bodde tant och farbror Lind. De tog hand om mig och jag fick torka mina kläder . Lite otäckt man upplevt som barn minns man bäst. På somrarna när vi skulle till Lövvreten var vägen så dålig att vi fick gå över skogen från en gård som heter Hökärr. Som små fick min syster och jag traska mycket i skogen, som när vi var ute för att plocka svamp och bär. Jag minns inte att det var jobbigt att gå. Länge fanns det väldigt mycket svamp och bär. Idag förstörs skogen av alla maskiner. Till Lövvreten hör också fiskevatten. Där vi alltid fiskat kräftor förr flodkräftor nu signalkräftor- Trollhagen såldes till en familj som hette Brattberg. De hade en flicka som hette Kerstin och var lika gammal som vi, tvillingsystrar. Hon blev lekkanrat till oss på somrarna och vi har ännu kontakt med henne, I en annan blogg ska jag berätta lite om sommarminnen och hur det ser ut på Lövvreten idag.

Hej från Bloggtanten Inger 85 år

I början på 30-talet åkte mamma Märta, mormor Cecilia, morfar Erik och morbror Sven runt om i Sörmland för att hitta ett lantställe. Morbror Sven hade bil. De bodde i Snättringe som hör till Huddinge. De fick reda på att Guldsmedsmora var till salu. Gården låg vackert vid sjön Ynglingen. Nu står det på kartorna Gullsmorasjön. De ägde inte gården så länge för det var svårt att hitta en arrendator som brukade jorden. Det fanns mycket mark som tillhörde gården. Ett stort stycke fanns på andra sidan sjön som hette Ynglingsmoängen. Namnet kom ju av att platsen låg vid sjön som då hette Ynglingen. Ynglingen stod i förbindelse med den stora sjön Yngern genom en liten kanal. Den kallas Ånders å.Morfar med familj byggde en stuga där. Mamma tyckte inte om namnet Ynglingsmoängen. Hon tyckte det lät som Ynglingsmojängen. Platsen döpte hon om till Trollhagen. Min tvillingsyster och jag föddes 1934 så vi var sex månader när vi kom till Trollhagen. Namnet passar väldigt bra för platsen är verkligen trolsk. Det finns en naturlig vattenkälla där det hämtades dricksvatten. Min syster och jag tyckte mycket om att gå dit men inte ensamma. Vi trodde trollen bodde där i hasselsnåren. Det berättades många sagor för oss. Trollhagen sträckte sig ända ner till sjön. Där badade vi och metade och fiskade kräftor. På kvällarna dansade dimmorna och  mamma berättade om älvorna.  Hon berättade också att Guldsmedsmoras kor betade utanför stugan.När de hade hängt upp tvätt så kalasade korna på  både kalsonger och strumpor. Den röda stugan på bilden är Trollhagen. Den byggde morfar med familj.När vi besökte de som bodde där, det var på 90-talet höll de på att reparera väggarna. Då fick vi se namnen på Sven och hans kompis Martin. De hade ju hjälpt till med bygget. Det är roligt att stugan finns kvar. Fortsättning följer om flytten till Lövvreten 1939.

Lev väl och ta vara på er Kram från bloggtanten Inger.

Idag  har solen varit framme så det har blivit lite trädgårdsjobb och krattning. Temperaturen ligger omkring noll grader.

Ibland tar min tvillingsyster sylvie och jag en liten biltur. Vi var på på Taxinge slottskaffe och tog en fika med lite gott till. I Nykvarn en mil från oss finns det en väldigt fin butik med många olika fina saker,Mångfaldens hus. I butiken är det blandat med prydnadssaker och nyttiga ting. Där finns också kuddar och överkast. På sommaren säljer de blommor och övriga växter där. Till jul finns där uppdukat med massor av julprydnader och julpresenter. I anslutning till allt detta finns en lunchrestaurang där tar vi en lunch ibland.En dag åkte vi till Nytorps kaffe. Det ligger på Gamla Glömstavägen I Huddinge.Det är en gammal torpstuga med plats för fjorton personer. Ett mysigt ställe med goda smörgåsar och soppor.Halloween- firande hade vi vid sjön. Mina flickor hade satt ut lyktor och marschaller runt bryggan. De lyste så vackert när vi kom dit och ljuset speglades i sjön. Vi började med en drink i sjöstugan. Sen samlades vi på bryggan och pratade lite minnen om våra nära och kära som inte finns längre.   Elisabeth hade tagit fram en app i mobilen. Där kunde man säga något till en anhörig man saknade och tända ett ljus, Vi slutade med lite roliga saker och berättade om spöken och olika väsen. Jag tycker det känns bra att blanda vemod med glädje. Sedan gick vi upp till Elisabeths hus och åt en god middag. Vi har alltid knytis vid stora tillfällen så det blir mycket gott att äta.

 Jag har varit på Dillnäs kyrkogård där Bosses grav finns. Samtidigt smyckar jag Kalle på Skirens grav. Det är ingen som sköter om den. Kalle bodde på torpstället Skiren som ligger en liten bit från Lövvreten. Jag lärde känna honom när jag var liten.

En trevlig fortsättning på hösten önskar jag er Kram från Bloggtanten Inger

Lakrits beundrar den.