Nu har solen försvunnit för den här gången. Vilka härliga varma solskensdagar det har varit från påsk och till idag. Påsken började med att Ingela hade "Käringträff " på skärtorsdagen. Hon bjöd in de som bor på vår vägsträcka. Det var sjutton  som kom. Alla hade med sig något gott att äta. Det blev en stor och härlig buffe. Ingela hadr ordnat en musiktävling och en gissningstävling, hur många ägg finns i burken. En jättetrevlig kväll med mycket snack och många skratt.

Ingela fixar också olika kul aktiviteter på påskafton. Det kallas "Kuckeliku". Det började när Ingela fick Anton och det är nu över tjugo år sedan. Barnbarnen har blivit stora men de tycker både dom och vi vuxna är kul att fortsätta med. Det börjar med en tipspromenad i skogen, efter det äggprickning. Sedan delade vi oss i grupper och vi skulle lära oss vårsånger ur den gamla sångboken "Nu ska vi sjunga". Sedan fick varje grupp sjunga upp. Det var bl.a Sov du liila vide ung, Alla fåglar kommit ren och Majas visa av alice Tegner och   Fjäril vingad syns på Haga av Bellman. Det är synd tycker jag att man inte sjunger dessa sånger  så mycket i skolan idag. Jag tycker det hör till allmännbildningen att känna till några sånger från förr. Kvällen avslutades med påskmiddag hos mig. Alltid lika kul att träffa barn och barnbarn och umgås.

Björn har hjälpt mig att avverka några träd på tomten. Så nu får jag klyva ved . Det tycker jag är kul och ved att elda med måste jag ha till vintern. En liten rapport från bloggtanten 80 år

Korsett, benkläder och dåtidens body. 

En liten fin blus med spets.

Benkläder med praktiskt sprund, kan vara bra att ha.

En hatt var ett måste på 50-talet. Det här är min fina hatt. Dessa bidrag kommer ifrån min mormor Cilan, mamma Märta och hatten från bloggtanten Inger.      

Regn och rusk idag då passar det att blogga.

När min tvillingsyster och jag var i tonåren i slutet på 40-talet blev det modernt med dräkter. Det fanns en sömmerska i Snättringe som vi fick gå till. Hon  tog mått på oss och sen fick vi gå dit och prova några gånger Vi var så förväntansfulla. Dräkterna var lite brunmelerade. De blev jättefina. Oh, vad vi tyckte vi var snygga när vi  var ute och gick. Synd att vi inte sparade dom. Det hade varit kul att ha kvar idag.

Vi fick våra första nylonstrumpor av vår pappa.Han hade en kompis  som han fick dom av. De var orangefärgade och väldigt stela och hade en söm mitt bak. Sömmen skulle sitta rakt bakpå benet. Då fick man spotta på fingret och böja sig bakåt och dra sömmen rätt. Ett fasligt jobb. Sömmarna på nylonstrumporna fanns kvar länge. Det gick ju ofta maskor på strumporna . Då gick jag till sybehörsaffären så  fixade dom detta med en fin virknål. Det var ett  jobbigt pyssel att bära upp strumporna. Jag hade en liten korsett med strumpeband på och hållare, som man fäste i strumporna. USCH SÅ JOBBIGT.

På 50-talet bar jag alltid hatt till kappan. Det skulle vara olika hattar beroende på årstiden. Jag har aldrig gillat hattar så det var skönt att slippa dom.

På 60-talet var det plaststövlar som gällde. Alla fick en gräslig fotsvett. Jag hade skor med smala tår och höga

klackar av stål som var skinnklädda. Överallt var jag gick fastnade jag med klacken i olika galler.   Skinnet åkte av på klacken så när jag kom hem fick jag försöka att klistra ihop den. Det var många golv som förstördes av stålklackarna. Det var ingen då som tog av sig skorna inomhus. Skorna var inte bra för fötterna. Det kan jag se på mina lilltår. Då var det också modernt med storblommiga tyger av terylene som man sydde klänningar av.

Jag hade alltid klänning och kjol innan jag började att arbeta som lärare.  Jag tyckte det skulle vara praktiskt att ha

 långbyxor. Lärarna fick inte  ha jeans. Jag köpte flera terylenbyxor och jackor i samma färg. När det kom två lärarkandidater med jeans sa rektor på skolan ni måste gå hem och byta. Så de lommade iväg. Så var tiderna då. Det var 1966

Jag ska hänga upp lite gamla kläder på Snickarboväggen och ta lite bilder och lägga ut dom på bloggen sen.

Hej från bloggtanten 

HÄRLIGT! Solen skiner, kall natt minus 5 grader. På dagen ska det bli 10 grader varmt. Trädgårdsjobb för fullt och plantering av fröer. Jag har satt spenat och rädisor bl. a. Jag tänkte jag måste göra en titt i garderoberna om jag hade lite vårkläder att ta fram. Jag får väl köpa lite nytt.

Då kom jag att  tänka på lite kläder från förr.

Vår mamma sydde alla kläder åt min tvillingsyster och mig från det vi var små till vi var i tonåren. Mamma berättade när vi var i fyraårsåldern kom det mönsternyheter. Det var på overaller. Hon sydde dem till oss plus hättor. Så när mamma var ute och gick med oss fick hon många kommentarer om hur fina vi var. När newlooken kom då var vi femton år 1949. Då sydde hon åt oss gula klänninga i tyg som kallades beckebölja. Det var ett bubbligt tyg. Klänningen gick till vaden. Vi fick vita sandaletter till som snördes upp tll vaden med remmar. Oj, vad vi tyckte vi var fina. Vi gick på midsommardans till Jeriko. Det fanns flera dansbanor en bit ifrån där vi bodde i Snättringe. Där kunde alla åldrar roa sig  från fem år upp till åttio år. Det är synd att sådana ställen är borta idag. Det har ju blivit en sådan åldersfixering. Man undrar varför, alla blir ju gamla och skröpliga en gång. Hur kan vi ändra på synen över detta. I småskola hadde syrran och jag förkläde varje dag. Under klänningen hade vi livstycken med strumpeband och -strumpor. Tack och lov att det nästan hade försvunnit när man själv blev mamma på 50-talet. Fortsätter att skriva

om 40-tals och 50-tals käder i min nästa blogg. Kramar från bloggtanten. DU ÄR INTE ÄLDRE ÄN DU KÄNNER DIG