Min tvillingsyster Sylvie och jag hade två trevliga herrar på besök Rune och Olle. Vi bjöd på lunch och kaffe. Rune har bott på det gamla torpet Lövvreten med sin farmor och farfar. Där bor min syster nu. Olle har en stor trädgård med jättefina växter och plantor. Båda känner väl till alla gårdar och människor som bott och bor här runtomkring. Mycket från gamla tider får vi veta.  Det blir mycket prat och många skratt. KUL!!

Olles farmor och farfar fick nio barn. Huset hade bara ett rum och kök men byggdes till med ett som vi kallade kallrum. Det hade ett cementgolv. När jag tänker på hur trångbott det var och utan vatten och el så kan jag inte förstå hur folk orkade på den tiden . Det här var i början på nittonhundra talet. Allt vatten fick hämtas från sjön. En ordentlig uppförsbacke var det. Mycket vatten måste det ha gått åt till alla i familjen och till djuren. Det var ju ett litet jordbruk med allt jobb som det innebär. En oinredd vind fanns det med små fönster. Där satt Runes farmor och vävde på en hemsnickrad vävstol . Ljuset kom från en liten fotogenlampa eller en karbidlampa. Karbidlampan kommer jag ihåg att vi använde när vi kom till Lövvreten. Den luktade väldigt illa. Vävstolen finns kvar ännu, Ingela min dotter väver på den. Mamma, mormor och morfar köpte Lövvreten att ha till sommarbostad 1939 när Runes farmor och farfar slutade med jordbruket. Trots allt slit blev de 90 år. Vi har varit på Lövvreten alla somrar och lov.

Husförhörslängderna i Dillnäs Lövvreten finns med tillbaka till 1799. Det har bott en brokig skara folk där. Jag har fått veta att Dillnäs församling tydligen ägde torpet Lövvreten 1836. Där satt en man som blev straffad förr

lönnskaläge dvs. han hade ett förhållande med en kvinna utan att vara gift. Han blev förlåten av kyrkan efter något år. Där fanns också invalider och dom som var lite eljest. Jag tror inte Dillnäs socken hade Lövvreten så länge för efter detta togs torpet över av en ensam kvinna. Jag ska försöka forska lite mer om detta.

TÄNK PÅ ATT SKRIVA NER OM GAMLA TIDER. Det är roligt för yngre generationer att få lite vetskap.

Kramar från Bloggtanten 82 år.