Jag jobbade som oexaminerad lärare i Huddinge skolor mellan 1966 och 1973 på våren under Gudrun Malmer som rektor. Hon var väldigt noga med det  matematiska språket. Det heter inte räkna tal . Man säger lösa exempel. Något som jag fick lära mig var att det inte var självklart att barnen kunde räkna t.ex. två plus tre. Barnen måste ha klart för sig, vad står två för och vad står tre för. Vad betyder plustecknet och vad betyder lika med tecknet. Hon har skrivit många böcker som jag har haft stor nytta av. Jag har dom fortfarande i min boksamling. Jag har rekommenderat dom för många kollegor. Dom används än idag. Det vet jag för min ena dotter är specialpedagog. På föräldramöten har jag belyst det matematiska språket enligt Gudrun Malmer. När jag började var klädseln väldigt strikt. Så småningom fick man ha terylenbyxor med tillhörande jacka. Jag hade ganska många i min garderob i olika färger. Jag kom ihåg att när det kom två lärarkandidater i jeans så fick dom vända om hem och byta. När man hade fikarast i lärarrummet vågade jag inte säga att jag läste veckotidningar det var inte fint nog.Under 1966 försvann bordsbönen som inledde barnens lunch. Det kom direktiv uppifrån. När jag fick min första lärarlön köpte jag ett litet spegelbord som var förgyllt och hade en marmorskiva. Det står i mitt vardagsrum idag. Det var härligt att tjäna egna pengar så man inte behövde fråga sin man för att kunna köpa lite som man ville ha. Tänk att kunna inhandla en blus eller kjol utan att fråga.BOCKA,HÄLSA ,SNYT DIG, SÄTT DIG OCH VAR SOM EN MÄNNISKA .