Idag ser det verkligen annorlunda ut på Lövvreten. Jag är mycket nöjd med hur det har blivit.År 2005 när mamma Märta gick bort beslöt min syster Sylvie och jag att dela på Lövvreten. Vi delade först i två olika stycken. På det ena stycket stod en stor lada och det äldsta huset, det var den lilla  ladugården. På det andra stycket fanns det gamla huset och en jordkällare. Jag bestämde mig för att ta delen med den stora ladan. Jag ville inte lämna Täppan som jag hade bott på så länge med min fina trädgård. Sylvie tog Lövvretenshuset och flyttade dit med sin sambo Sture. Bägge var vi nöjda. Det blev inga dispyter där inte. Sedan ville vi stycka tomter så att våra barn kunde få var sin tomt. Det visade sig att det inte var så lätt. Det blev många samtal till Lantmäteriet och Länsstyrelsen. De gränser som hade satts ut när vi delade gjorde Länsstyrelsen påpekande på. Några delar på gränsen var närmare sjön än hundra meter. Det skulle det inte få vara. Vi ansökte om att få dispens från strandrättslagen. Det tog ett år. Sen styckades min del så mina tre barn kunde få var sin tomt. De fick tomterna i gåva. Så nu bor mina tre barn permanent på Lövvreten, Ingela och Björn har byggt sig var sitt hus. Elisabeth och Per har byggt om den gamla ladan. Det är jätteroligt att ha sina barn omkring sig. De är så snälla och hjälpsamma. Jag har bott på Täppan sen 1966 och permanent sedan 1976. Så det är min plats på jorden. Sylvie och jag har kvar två utägor tillsammans . En är Harkrankadalen en bit från Lövvreten. Den andra finns på andra sidan Gullsmorasjön.

Höstkramar till er från Inger